Cadillac Seville

Vilka tillverkare som dominerar, och från vilka länder de kommer, är något som varierar genom automobilhistorien. När en eller flera tillverkare bryter ny mark kan man vara säker på att andra tar efter. Det kan ta tid för tillverkare A att komma ikapp tillverkare B på ett område, och ibland går det inte alls.

Men det händer också att det går vägen. Under 70-talet blev europeiska lyxbilar, från märken som BMW och Mercedes-Benz, allt mer populära i USA. Detta oroade de amerikanska tillverkarna, inte minst Cadillac som länge hade levt gott på sitt lyxsegment.

Det nya med Seville

På den amerikanska marknaden var länge större lika med bättre. Men de europeiska lyxbilarna ändrade på detta. Till en början var de europeiska bilarna billigare, inte lika lyxiga och framför allt betydligt mindre än de amerikanska motsvarigheterna. Men med tiden höjdes nivån på allt utom storleken, så att bilarna till slut var dyrare, lyxigare och fortfarande mindre än exempelvis Cadillacs premiummodeller. Man bestämde sig därför för att lansera en egen, dyr och förhållandevis liten lyxbil. Denna bil blev Cadillac Seville.

Den nya modellen fick en fyrkantig kaross som kom att bli vägledande för General Motors lyxmodeller under de kommande tio åren. Trots att modellen kom att bli Cadillacs näst dyraste (efter Fleetwood Limousine) fanns vissa budgetrestriktioner under utvecklingsarbetet. Därför valde man att utgå från bottenplattan X-body, med bakhjulsdrift, som fanns i bl.a. Chevrolet Nova, en annan GM-bil. Bottenplattan genomgick dock ett stort konverteringsarbete, och ut på andra sidan kom en ny K-body. Detta var första gången Cadillac utgick från Chevrolets komponenter när en ny bil ritades. 1978 lanserades Seville med den första dieselmotorn i något passagerarfordon i USA.

Seville kom även att bli Cadillacs första modell att tillverkas utomlands, i Iran från 1977 till 1980. Den inhemska tillverkaren Pars Khodro tillverkade bilen på licens, men tillverkningen avbröts efter revolutionen.